Jag vaknade imorse och för första gången på väldigt länge så var mitt förflutna där det borde vara. Det gör mig kanske inte hoppfull men det känns som ett stort steg i rätt riktning. Klarar jag av att hålla mig själv i den här sinnesstämmingen i tre- fyra månader så kan jag nästan friskförklara mig. Vilket gör att jag kan kanske fundera på att flytta - plugga- på en annan ort. Åka dit ingen känner mig och faktiskt vara fri från allt. Kanske jag kan börja handskas med dom problemen som jag har räknat som dom mindre. Dit räknas mina människoproblem.

Vänta lite jag tror jag ser solen- japp solen skiner nästan! Mitt liv ljusnar visst.

//Ciao!