Min midsommar har varit..tja intensiv är kanske rätt ord. Släkten är alltid jobbig. Särskilt dom  som är under fyra år. Det tog hela dagen igår för att få mig att bli mänsklig igen, jag behöver tystnad efter en sån där ljudvolym. Fick höra att mina kära släktingar kommer upp från stockholm imorgon. Hallelujah! Jag måste köpa ett tält...så jag kan fly ifrån dom.

//Ciao!

Idag har jag lyssnat på musik som jag inte har hört på många år. Eller rättare sagt så har jag inte orkat lyssna på den för det har gjort så ont. Men jag jobbar på att må bra nu, så det var ett steg till i rätt riktning. Jag känner såren som jag fortfarande har, men jag lever. Något som jag alltid blir förvånad över när jag inser hur jag har mått.

S.O.S - Good Charlotte

"I'm lost here-I can't make it on my own
I don't want to die alone
I'm so scared
Drowning now
Reaching out
Holding onto everything I love
Crying Out
Dying now
Need some help"

Ja det var så jag kände för inte så länge sedan, men jag är inte där längre. Jag överlevde.

//Ciao!

God morgon! Idag tänker jag INTE vara inomhus. Det kommer nämligen kanske vara rätt varmt idag, så nu jäklar ska jag njuta. Jag behöver verkligen lite värme och motion.

Annars så har jag ingenting jag ska göra.

//Ciao! 

Idag har jag satt nya mål. Det är bra.

Fast idag har jag mått väldigt dåligt också. Det är mindre bra.

Jag vet att jag inte borde tycka att jag flyr, men det gör jag. Men jag har försökt. Det här är en strid jag inte kan vinna. Så jag försöker vinna kriget istället. För jag orkar inte vara kvar i den här stan,  alla minnen och alla spöken existerar här. Jag kan inte läka om jag är kvar. Jag visste det när jag började på gymnasiet, ingenting har förändrats.

Jag vet det men ändå tvekar jag. Det kommer vara minst tre år som jag inte kommer komma hem på. Jag kommer inte träffa mina vänner på tre hela år. Så jag tvekar. Även fast jag vet att jag vill det. Så jag håller ögonen på målet och hoppas på det bästa. Eller rättare sagt så vet jag att jag kommer dit. Det känns så- och jag har sällan fel.  

Jag har hittat ett mål- en dröm. Det var det jag väntade på. Det är dags att handla.

//Ciao!

Så nu har jag tagit tag i mitt liv. Jag har tagit dom första stegen till att bli biolog.

Jag kommer att flytta..långt bort. Jag tänker bli lycklig, jag ska bli en normal människa igen. Jag vill inte må dåligt längre.

//Ciao!

Jag måste härifrån. Så enkelt är det. Jag kan inte stanna, för min egen mentala hälsas skull så måste jag bort. Den här stan är inte bra för mig. Så nu har jag bestämt mig.

Jag kommer att flytta. Så långt bort som möjligt. Sen kommer jag nog inte tillbaka- åtminstone inte så länge jag mår dåligt. För den här stan är..inte mitt hem längre. Det var länge sen det var det. Jag har stannat för allas skull. Men jag måste tänka på mig själv nu, den här stan kommer att ta livet av mig. Det har jag vetat så länge. 

Jag vill inte lämna mina vänner, min familj. Men jag orkar inte mer längre. Det gör så ont att andas. Så jag flyttar.

//Ciao!     

Jag vet att jag har haft samma debatt här förut. Men nu är jag så less på alla klädkedjor! Jag är kort-riktigt kort- så det verkar som om jag inte finns. Allting i klädväg blir för STORT! Tröjor blir till tunikor och byxor måste jag sy om. Eller köpa capri för då är dom full långa på mig. Ska jag alltså måsta beställa hem klöder från England för att dom ska passa? H&M har B.I.B kan dom inte ha kläder för Petite också? För jag handlar ibland på barnavdelningen  för att hitta byxor med rätt benlängd. Eller rättare sagt så handlar jag från England, men det hade varit roligt att kunna shoppa med mina vänner. För just nu kan jag inte det.

//Ciao!

Okej jag kommer inte göra något drastiskt- oroa er inte. Jag vill inte att någon ska sätta kaffet i vrångstrupen.

Jag säger det här till alla som jag bryr mig om: SLUTA OROA ER!!

Det här är mitt liv. Jag har levt det ganska länge...jag kan ta hand om mig själv.

//Ciao!