Träffade en kompis idag, det är alltid roligt att träffa honom. Vi är så lika att det faktiskt blir kusligt när vi umgås länge. Fast jag tror att vi inte ska ses så mycket mer på ett tag, han börjar få reda på mina bra sidor nu- och mina svagheter. Det är inte en bra situation det, men jag har roligt. Vi får ta problemen när dom dyker upp, för just nu bryr jag mig inte.

Träffade min moster och min bror på stan också. Vi ses inte särsklit ofta så det var roligt, typ. 

//Ciao! 

Jag har äntligen fått sova en hel natt. Det var skönt faktiskt.

Så vad ska jag hitta på idag?

Jag vet inte. Jag har ingenting planerat.

//Ciao!

Jag kan inte andas, det gör för ont. Precis som förut så har jag haft några månaders frid, men nu är jag tillbaka i normala gängor igen. Och precis som förra gången- och gången innan den- så är jag inte beredd på smärtan. Jag var faktiskt nära att vara lycklig. Från nästan lycklig till en fyra på ångest skalan- det suger.

Det är lite lustigt igentligen, jag trodde att jag kunde släppa lite  av min självkontroll och bara leva. Jag antar att det är dags nu. Från och med idag så gäller reglerna igen.  

Det värsta är väl att jag inte kan hitta någon orsak till att jag ska må så dåligt. Fast mardrömmarna har fortsatt och snart skiter jag i att sova. Det plus min sadist hjärna..Jag antar att jag borde ha förstått att det här skulle hända.

//Ciao!

Just nu känner jag mig väldigt ensam. Jag skulle vilja ha någon att prata med, någon som förstår- någon som lyssnar. Jag vet varken ut eller in just nu.

ciao!

Jag antar att jag ska börja med att jag trots allt mår bra. Nu ska jag bara gnälla.

Mitt sadisktiska undermedvetna gör sig påmint rätt ofta nu. Jag antar att det är bra att jag börjar minnas, men det gör så ont. Men jag blir tvungen att börja om med självkontrollen. Ibland har jag funderat på att det kanske vore bättre att vara helt känslolös.

Jag vet att hon är död. Hon kommer inte tillbaka.  Jag vet också att hon aldrig skulle vilja att jag plågade mig själv på det här sättet. Självklart skulle hon inte vilja det - för hade situationen varit omvänd hade jag verkligen inte velat att hon skulle misshandla sig själv på det sättet jag har gjort.

Ciao!

Så vad är det med mig som får människor med självskadebeteende att flockas runt mig? Ser jag ut som någon som kan hjälpa dom? 

Jag kan inte låta bli att försöka hjälpa till, även om jag kanske inte orkar

Ciao! 

Mardrömmarna förföljer mig fortfarande, jag avskyr att vakna i panik mitt i nätterna och inte kunna somna om. Jag hoppas att dom snart försvinner, men jag anar att dom inte kommer att ge sig i första taget. Sen så inser jag givetvis hur skadad jag är, när inte ens mitt undermedvetna vill att jag blir att jag ska komma nära i mänsklig varelse igen.

Ms N spökar igen. Så fort jag ens är nära att försöka gå vidare, så påminner min sadistiska hjärna mig om något. Jag känner helt plötsligt hennes hand på min axel, hör hennes röst eller något annat smärtsamt. Min egen hjärna hånar mig, får mig att drömma mardrömmar om närhet.

Ensamhetens gudinna är ute på jakt igen.

//Ciao!

Jag har haft några dagars semester i staden. Jag har lyckats träffa nästan alla som jag ville, det har varit ett ganska späckat schema- men roligt har det varit.

Först var det tjejmiddagen som var riktigt lyckad även fast alla inte kunde komma. Det var skönt att träffa alla igen, vi träffas ju inte så ofta längre. Sen så har jag träffat ms P också, vi har alltid lika roligt- men ingen kan anklaga oss för att vara helt oseriösa heller.

Igår så träffade jag en av mina kompisar från högstadiet. Det är alltid intressant att umgås med honom, han förstår mig helt enkelt. Jag trodde faktiskt att han kanske skulle bli förskräckt över hur jag ser ut- men han sa att jag aldrig hade varit snyggare. Sen så var vi på stråket och träffade många människor som jag inte hade träffat sen studenten.

Jo just ja. Jag har uppenbarligen retat någon form av gud- jag var på Triumph och mätte vad jag ska ha i BH-storlek och nu ska jag ha 65D Eller möjligtvis 65C. Mitt liv suger.

//Ciao!