Min familj gick ut med komentaren att dom inte tror att jag kan klara mig själv. Okej det kanske inte var riktigt så det var men..typ. Jag har börjat fundera på att plugga utomlands, Nya Zeeland faktiskt. Då sa min mor att hon inte tror att jag skulle klara av det- så nu ska jag göra det. Jag ska plugga upp dom betygen som jag behöver så jag kan plugga där.

Nu vet jag vad jag vill göra, och så länge jag har ett mål..så vet jag att jag kommer att lyckas.

//Ciao! 

Jag mår bra! Faktiskt så gör jag det. Jag blir lika förvånad varje gång. Särskilt så här års, när det igentligen bara brukar vara mörker och svart. Så nu väntar jag bara på att universum ska ge mig ett tecken på vad tusan jag ska göra med mitt liv. För jag känner med hela min själ att det är dags att gå vidare med mitt liv. Att jag desutom kommer att flytta det vet jag också, sen får vi se om jag återvänder hit igen. För att det har varit det som håller mig kvar här, jag vet att när jag har flyttat så kommer mitt hem inte vara mitt hem längre. Sen så kommer mina minnen av den här stan vara så pass mörka att jag nog inte vill tillbaka. Så jag har stannat för min familj och mina vänner. 

Så nu är det alltså dags att ge sig av...Funderar på att plugga utomlands dessutom.

//Ciao!  

Jag vill ha sommar nu. Jag är nämligen så less på snö, kyla och tunga klumpiga kläder. Fast precis som med allt annat som man inte kan göra något åt så får jag väl ta och acceptera läget.

//Ciao!

Total frihet. Det är något som jag har gått och funderat på dom senaste dagarna. Alltså att kunna vara totalt egoistisk när det gäller sin tid. Att vara så självständig att man inte är i behov av en partner. Att veta att vilka problem som än dyker upp så kan man hantera dom.

Jag vill vara sån. Fast sen så undrar jag om man blir så självständig kommer man att leva ensam då? Kanske.

Annars så har jag tvingats att utöka mina promenader för att nästan kunna må bra. Jag har en oroande känsla av att jag kommer att bryta ihop snart. Att mina föräldrar kommer att hitta mig gråtandes i mitt rum för att jag inte orkar mer. Jag hoppas att det inte kommer att hända, men jag vet helt ärligt inte hur mycket mer jag orkar.

//Ciao!  

Jag behöver en paus från mig själv. Jag vill inte behöva vara på min vakt hela tiden, jag vill kunna eventuellt dricka en öl med mina vänner. Jag vill kunna släppa taget lite, men jag har gjort det ett par gånger och jag har lärt mig att det är bäst att jag inte utmanar ödet. Fast ibland har jag lekt med tanken på att låta någon annan..men hur ska man säga det då?  " Du, håll koll på mig medans jag festar lite så jag inte gör något dumt!" Jo det lär ju funka bra va? Eller kanske inte.

Sen så tänker jag vad är det värsta som kan hända? Fast det behöver jag nog inte skriva här, för det vet ni nog. Inte för att jag är rädd, men jag skulle såra så många då.

//Ciao!

Jag vet inte vad som är med mig, ena dagen så mår jag så dåligt att jag knappt orkar andas och ibland så mår jag helt okej. Så det stör mig lite, jag mår helt enkelt inte så bra. Jag antar att det är något jag får stå ut med, precis som alla andra år. Det spelar mindre roll att jag mår dåligt för jag kan hantera det, men jag säger inte att det är lätt.

 Mina släktingar är på mig för att dom vill att jag ska plugga vidare. Hur ska jag få dom att förstå att det inte är så lätt? Vi träffas kanske tre veckor varje år, det är så lätt att hålla fasaden under den tiden så dom vet ingenting om vad jag har gått igenom. Så jag ler och säger att jag inte vet vad jag vill bli. Jag har blivit en väldigt bra skådespelerska.

//Ciao!

Mörker. Eller rättare sagt så gör det ont. Det spelar ingen roll hur lycklig jag låtsas vara när jag träffar såna som jag bryr mig om- jag är det inte. Ibland ser jag mig själv säga allt som jag har hållit inne för deras skull, jag undrar hur chockade dom skulle vara. Fast jag inser att jag förmodligen inte kommer att göra något sånt igentligen.

Igår var jag med ms P, det är anledningen till varför mina tankar går åt det här hållet idag.

//Ciao!

Helt ärligt så vet jag inte om jag mår bra. Jag är rätt ångestfri, men ibland kommer jag på mig själv med att ha självmordstankar. Inte för att det igentligen skrämmer mig, jag har ju levt med såna tankar så länge. Fast enligt mig så mår jag inte dåligt!

Ska träffa ms P idag-. Det ska bli trevligt, det var ett tag sen vi sågs.

En fråga är jag knäpp?

//Ciao!