Lustigt hur fånigt det känns att läsa min egen blogg. Allt jag skriver är ju ångest,ångest, ångest. Problemet är väl att det är mitt  liv just nu. Snälla om någon känner sig som mig under en längre period- sök hjälp. Det finns faktiskt hjälp att få. Jag låter säkert som en jäkla hycklare när jag säger det här.

Ingen ska behöva känna sig så här

//ciao!

Lustigt hur allt verkar svårare idag, kanske är det för att jag har börjat rota i mitt förflutna. Eller så har det ingenting med saken att göra. Ibland undrar jag om det faktiskt är en depression eller om det här bara är mitt naturliga tillstånd. Att jag helt enkelt ska acceptera att det här är som det ska vara.

Men jag minns fortfarande hur jag kunde må för några år sedan. Att jag faktiskt kunde vara lycklig. Plus att jag kanappt orkar andas vissa dagar, idag har det inte varit så svårt, men jag vågar knappt hoppas längre. Allt som skulle kunna göra mig sårbarare har jag bannlyst.

Jag har aldrig druckit alkohol, jag vågar nämligen inte. När jag mår så här dåligt så MÅSTE jag ha självkontroll. Annars vet jag inte vad jag skulle kunna ta mig till.

Så nu ska jag ta och göra något som får mig att sluta tänka. Något som inte påminner mig om något som jag vill glömma

//ciao!

Jag lever hela tiden i det förflutna, inte för att det igentligen är ett medvetet val, men jag tänker hela tiden på vad som skulle kunnat ha hänt. När min bästa vän dog för snart fem år sedan, så hade jag redan nästan krossat mig själv. Det värsta är att jag gav allt och det räckte inte, jag knäckte mig själv och jag har faktiskt inte kunnat återhämtat mig efter det. Hon dog och på många sätt dog jag också den där natten. 

Men jag ska inte ljuga, allt jag gjorde då skulle jag göra igen, hon var trots allt min bästa vän. Det var igentligen bemötandet efter hennes självmord som sårade mig, när jag fick höra att jag inte brydde mig om henne bara för att jag inte kunde gråta. Trodde dom helt allvarligt att jag inte brydde mig?! Jag gjorde allt för att trösta mina andra vänner, jag hade inte tid med mig själv då. När jag efter några veckor- eller om det kanske var månader- fick höra att det var jag som var ansvarig för hennes död. Det var som ett slag i ansiktet, även fast jag nu förstår att man i  sorg lätt säger sådana saker. Jag tror inte nu - och jag trodde inte på det då- att jag bär ansvaret för hennes död mer än någon annan. Men likförbaskat så gör det ONT!

Ibland när jag mår som sämst så funderar jag på hur mitt liv skulle ha varit om jag inte hade träffat henne, skulle jag vara normal då?  Kanske, men kanske inte.

Jag slet sönder mig själv för att försöka rädda henne, men det räckte inte. Nu nästan fem år senare har smärtan inte mattats av, det gör fortfarande lika ont. En liten tröst är det faktiskt att även om det inte räckte till så försökte jag ialla fall.

Så där nu har ni lite av min historia.

//ciao!

Solen skiner, och jag är sjuk. Det känns ganska orättvist, första gången solen har visat sig på seriöst 3 veckor då ligger jag i feber. Så idag ska jag nog inte göra någonting, det kommer att bli sjuktsvårt faktiskt.

Jag kände mig ensam igår. Halva dagen igår ville jag vara "normal" och ha en kille, men att vilja ha någon för att slippa att vara ensam, det har aldrig varit en särskilt bra idé. Det har alltid varit ett medvetet val jag har gjort, att vara ensam menar jag. För det första så klarar jag mig väldigt bra själv och för det andra: Jag sårar människor så lätt när jag mår så här, visst det har funnits killar som har älskat mig för den jag är, men när jag mår som sämst så KAN jag inte stå ut med mänsklig närhet. Det var flera år sedan jag faktiskt kramade någon alls för till och med den lilla biten av närhet gör att jag inte kan kliva upp på morgonen, jag kan inte fungera normalt.

Att läsa det här är så sorgligt, men tyvärr så är det rena rama sanningen. Som sagt det finns bra bitar också. Jag minns dom  och fortsätter framåt.

//Ciao! 

Nu ska jag berätta något för er: Jag har gått ned i vikt. Jag ser inte mager ut, men inga kläder passar riktigt bra längre. Det är inte så att jag precis nu har upptäckt det, men jag planerade att köpa lite nya kläder och kollade som sagt mina mått. Jag har nog gått ner ca 2 klädstorlekar.

Ska nog iväg och gå en skogspromenad med mina hundar idag. Kommer alltså få gott om tid att fundera på vad jag ska göra i framtiden. Jag ska försöka att tänka längre än en vecka itaget. Det har varit liksom max  när det gäller framtidsplanering dom senaste fem åren eller så

//ciao!

Det blev ändå en ganska bra dag, men inatt kommer säkert mardrömmarna. Tänk att jag för några år sedan faktiskt trodde på lyckliga slut, jag vill faktiskt fortfarande tro. Kanske inte för mig själv men för alla jag känner. Jo, jag förtjänar säkert också lite lycka, men jag...Jag som sagt alla andra är faktiskt viktigare än mig just nu.

Regnet ska visst fortsätta, inte för att det gör mig något.

//ciao!

Idag har allt gått åt skogen. käpprätt. Ingenting verkar kunna gå rätt idag. Men man ska väl se det positiva i allt, jag har ju inte brytit något ben. Än.

Funderar på att ha mina nya snygga stövlar men med tanke på hur dagen har utvecklats så kanske det inte är en särskilt bra idé.

OM allt går som det ska så ska jag träffa min bästa vän idag. Det ska bli roligt, men det är alltid lika jobbigt att träffa folk som speciellt tittar på en och letar efter tecken på hur man mår. Hon har sett hur jag har  mått något halvår eller så, och jag såg hur hon igentligen inte orkade ha med mig att göra. Så jag måste göra allt för att skydda henne, för oavsett hur mycket värre det blir efter jag har träffat henne så glömmer jag för en kort sekund hur dåligt jag faktiskt mår. Plus att just nu behöver hon mig, och det är mycket viktigare än hur jag mår-.

//ciao! 

Trött idag, jobbet kräver ganska mycket just nu av mig. men nu har jag fem underbara timmar innan jag måste tillbaka dit igen. Ska baka bröd idag (ja jag är en ekonörd som ääälskar att baka).

 Hoppas på en väldigt händelse lös dag, jag har för länge sen insett att varje dag som det inte händer någonting på är en dag utan katastrofer. Så nu ska jag göra allt för att distrahera mig med städning osv för att faktiskt få en lugn dag.

//ciao!