Vet ni, jag blir alltid lika förvånad när folk tror att jag ska minnas folk från mitt förflutna. Som igår när jag fick besök av S mamma som hade med sig någon som skulle ha gått i nian när jag började i sexan. Hur ska jag minnas någon som jag eventuellt såg  någon gång för nio år sedan?  Hon såg säkerligen annorlunda ut också. 

För helt ärligt, jag känner inte ens igen hälften av dom som gick i min egen klass- och dom känner verkligen inte igen mig. Det är något tillfredställande med att möta någon som gjorde mitt liv till ett helvete och se att dom inte ens känner igen mig. För det får mig verkligen att inse att livet går vidare, för oss alla.

//Ciao!

Så jag var ensam hemma igår kväll, vilket fick mig att fundera på hur jag skulle fira denna händelse- som tur var så gick ju Nightmare on Elm street på Canal+. Jag hade hoppats att bli lite skrämd, men icke. Om någon har något bra tips på en skräckfilm som inte får mig att skratta- hör av er!  

Det som är mest skrämmande är väl hur mina tankar går om Freddy Krueger, vilket får mig at fundera om jag verkligen är asexuell eller om jag bara inte har hittat rätt galning än. Okej, han är brännskadad och han dödar- men alla måste väl få ha en hobby?

//Ciao!

Så jag har fyllt år. Jag är ett år äldre nu. Det skrämmer mig lite, för det känns inte som att det var så länge sedan. Eller jo, det gör det. Fast det gör det bara mer patetiskt att jag fortfarande sitter här- utan planer. Någon borde komma och sparka mig i röven för att jag inte gör något med mitt liv.  För helt ärligt, ett steg i vilken riktning som helst skulle vara en förbättring.

Så varför gör jag ingenting? När försvann mina drömmar? VAR är mitt mod? Var är tjejen som visste att hon kunde göra vad som helst, bara hon försökte?

Jag vet inte- men om ni hittar henne- säg att jag fortfarande letar.

//Ciao!

* och ja, jag vet att rubriken kommer från linkin parks "Waiting for the end"