Så där, nyss hem kommen från en långpromenad i skogen. Igår hände något väldigt olustigt. Jag har blivit bjuden på middag på fredag, det är inte det hemska, men precis när jag skulle tacka ja så blev jag väldigt illa tillmods. Det är inte det att jag inte vill- för det vill jag. Men det känns som att något inte stämmer. Det känns som om något väldigt dåligt kommer att hända. Jag är fullt medveten om att jag låter väldigt paranoid. Så nu vet jag verkligen inte vad jag ska göra.

//Ciao!

Visst det här tyder på en väldigt låg viljestyrka, men jag bloggar ändå. Så dom senaste dagarna har jag tagit hand om mig själv. Wuthering Hights är en väldigt bra bok måste jag erkänna. Annars så fick jag mina Bh:ar idag! Så nu har jag för första gången i mitt liv underkläder som det inte står "hello kitty" på.

//Ciao!

Nästa gång jag bloggar så kommer jag att ha något att säga. Just nu är nämligen mitt liv satt på paus. Så tills nästa gång vi hörs så kommer jag nog bara att städa och sköta mitt liv. Jag mår nämligen inte bra, men jag mår inte dåligt heller.

//Ciao!

Så strejken i England verkar ha tagit slut, mitt paktet landade i sverige igår. Så det kommer då alltså på måndag eller tisdag! Äntligen lite goda nyheter.

Gör jag fel i att hålla alla på en armslängds avstånd? För nu ska jag träffa folk från gymnasiet igen, och helt ärligt skrämmer det mig. Naturligtvis är jag glad, men jag minns deras försök att få mig att må bättre. Deprimerad används på tok för ofta när man känner sig lite nere. Så när jag äntligen sa vad som var fel, så antog dom att det inte var så farligt. Att det kunde hjälpas av att ha en filmkväll. Eller en tur på stan. Så istället för att berätta allt så höll jag dom ifrån mig. Så att dom kunde få tro attt jag bara var lite låg. Gjorde jag fel då? Jag vet inte, jag vet inte ens om jag hade ljugit så där om mina kompisar hade varit killar. Jag tror faktiskt inte det, för med tjejer så måste man prata minst en timme om sånt här, men med killar så kanske tio minuter? Innan dom släpper ämnet och pratar om något annat. Men nu gick jag ju i en tjejklass.

Så med den frågeställningen lämnar jag er

//Ciao!

Åkte till stan idag, skulle leta en vinterjacka, HA! inte fanns det någon som jag passade i alls. Så nu är jag less, igen. Annars så har jag inte hunnit göra något idag. Eller jo, jag köpte ett par skor. Ska träffa en kompis från gymnasiet på måndag! Ska bli trevligt, jag har bara träffat henne två gånger efter studenten. Jag är så dålig på att hålla kontakten med folk.

Nu ska jag sova är så trött. jag vet vad klockan är men jag bryr mig inte.

//Ciao!

 Ett av dom värsta ordspråken är det här: Man skördar det man sår. På andra plats är väl: Som man bäddar får man ligga. För inte ens rent logiskt kan jag få ihop det. Som ordspråk är det väl ännu konstigare- att det ens har fastnat. För livet är ju så extremt komplicerat att man inte kan se vart besluten som man gjorde i början leder en. För det är ju ofta dom små besluten i början som leder oss in på en väg vi kanske inte direkt vill vara på. Men när man har tagit dom första stegen är det väldigt svårt att vända.  Bägge  ordspråken är ju lite karma orienterade. Visst önskar jag att det finns någon sorts rättvisa- fast jag är så tveksam till det.

Jag är trött och då blir jag väldigt filosofisk. Plus att jag har väldigt ont idag, en smärta jag  enligt ordspråken antagligen förtjänar. Så ha! Hata ordspråk.

You know the happiest day of my life
I know the happiest day of my life
I swear the happiest day of my life
Is the day that I die
Can you feel the cold tonight? (the day that I die)
It sets in, but it's alright (the day that I die)
Darkness falls, I'm letting go (the day that I die)
All alone but I feel fine

  //Ciao!

Vet ni om en sak, det är faktiskt lite läskigt att folk faktiskt läser min blogg. Jag skriver ju det här för min egen skull. Jag menar jag skriver ju ingenting spännade direkt. Det enda jag gör är att gnälla och må dåligt. Inte för att jag försöker övertala er att sluta läsa, men har ni inget vettigare för er? Eller jo det är nog det jag försöker med.

Aja lite musiktips kan ni ju alltid få:

Good Charlotte-Moving on

Cinema bizarre- Forever or never

Gwen Stefani- Cool

HIM- The Sacrament

Aura- Song for Sophie

Där har ni musik som alltid piggar upp. Dom låtarna kan rädda mitt liv.

//Ciao!

Nix inga Bh:ar idag heller, men får jag dom inte imorgon så kommer jag att höra av mig till posten. Dom skickade nämligen paketet den sjunde! Så nu är jag irriterad, plus att jag frågar mig själv om det inte vore bättre om jag var kille. Det hade gjort livet lite enklare för mig. Fast det skulle nog vara ganska skumt. Lite lustigt när det väl, det är ju inte precis första gången jag har funderat så här. När jag var lite yngre trodde vissa människor att jag var en kille när dom såg mig. Det boostade mitt självförtroende. Haha! Nä men seriöst, så har jag aldrig varit så tjejig. Så kanske det var meningen att jag skulle vara kille? Illa att jag ens tänker i dom här banorna.

Så ja, om ni inte faktiskt visste det innan: jag är lite knäpp. Fast det gör bara mitt liv lite mer intressant.

//Ciao!