Jag har ont i ryggen. Jag vill inte röra mig alls, men att sitta/ligga är  faktiskt inte heller så lockande. Sen så har jag faktiskt saker som jag känner måste bli gjort. Så idag har jag bakat bullar och imorgon lär jag baka kakor. Jag fyller ju snart år så jag måste ju ha fika bröd! Jag tänker inte köpa heller. Kanske att jag köper en tårta.

Nu är det nästan en hel vecka sen jag hade ångest senast. Så här bra har jag inte mått på flera år. Visst finns det fortfarande saker som oroar mig, men oron får liksom inget grepp om mig. Jag kan andas igen. För mig så räknas det här till lycka. Om nån skulle fråga om jag var lycklig idag, så skulle jag faktiskt kunna svara ja - och jag skulle inte ljuga heller. Kanske inte den här lyckan som människor utan ångest känner, men för mig är det här himmelriket. Det enda som fläckar ner det här är min fruktan att allt kommer tillbaka.

//ciao!