Jag ska inte vara långrandig idag, jag skrev av mig det värsta igår. Kanske ska jag träffa min bästa vän idag, kanske inte. Vi får se. Hon har fortfarande problem. Det ska vara skönt om jag kunde hjälpa någon med deras problem.

Igår kallade min syster mig för anorektiker, visst har jag magrat, men jag äter fortfarande när jag är hungrig. Problemet är att det inte är särskilt ofta längre. Kollade mitt BMI när hon sa det, och jag kan gå ner ca 4kg till utan att vara i riskzonen för att vara underviktig.

Kanske var det för att mina släktingar gjorde komentarer om min vikt när dom var är. Att det ligger i mitt undermedvetna, men kanske inte.

Mina släktingar vet inget om mitt liv, jag är tveksam om dom ens vet att jag förlorade min bästa vän för fem år sedan. Det enda dom bryr sig om är vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill skrika åt dom att jag vill..jag vet inte bli av med depressionen kanske. Depressionen dom inte vet att jag har.

//ciao!