Pratade med en av mina kompisar från gymnasiet idag, hon håller på att plugga till lärare. Allt verkade gå bra för henne, hon hade precis flyttat ihop med sin kille. Hon nämde en sak för mig som jag ganska ofta tänker på själv- hon har också förlorat sin bästa vän. För henne var det en meningslös bilolycka,  för mig -som ni säkert vet- självmord. Det har nog gått tre år sedan olyckan hände och hon verkar ha gått vidare mer än vad jag har gjort. Jag känner mig lättad, för jag minns så väl dagen då hon kom på skolan och berättade vad som hade hänt. Det verkade som om den enda som hon ville prata med var mig, hon nämde senare att det var för att jag hade varit med om samma sak. På sätt och vis har vi väl det- men för henne var det en olycka, jag måste leva med att min bästa vän inte ville leva längre. Så hon slipper fråga sig själv om hon missade några tecken.

Som sagt så är jag glad att hon mår bra iallafall. Det mest intressanta i samtalet var att hon aldrig frågade hur jag mådde. Jag har insett att ingen frågar mig det- alla förväntar sig att jag mår bra. Vilket passar mig alldeles utmärkt. För mina problem är mina egna.

//Ciao!

Vet ni vad jag önskar mest just nu? Jo det ska ni veta- en hel natts sömn. Åtta timmar av ostörd sömn. Det har inte hänt på några veckor nu, jag blir bara mer och mer irriterad ju längre tid som går. Anledningen är min hund, hon sover ute på nätterna men ungefär klockan halv två- två så ska hon in och sova. Alltså måste jag vakna och släppa in henne.

Annars så är allt lugnt igen, fortfarande förkyld men jag blir bättre.

//Ciao!

Jag tror att jag håller på att bli tokig, har fortfarande ont i halsen. Problemet är att jag inte orkar göra något alls. Plus att jag inte har orkat gått med hundarna på någon långtur på ett tag. Jag försökte idag, just nu känns det som om jag ska svimma. Det var nog den dummaste idén jag har haft idag.

//Ciao!

En fråga till er! När var ni riktigt lyckliga- inte på grund av någon kille/ tjej, utan riktigt lyckliga på grund av er själva? Vad jag igentligen försöker få fram är nog: är ni tillfreds med er själva? För det är jag just nu- jag är inte lycklig, men jag har accepterat att det här är mitt liv just nu. Jag vet att jag kan vakna imorgon och ha en sån ångest att det enda jag vill göra är att dö, fast det kan ju bli en helt normal dag också. Mitt liv ser ut så nu, jag vet inte om det är mer skrämmande än det konstanta mörker jag omgavs av förut. För då visste jag vad jag hade att vänta mig på morgonen. Nu hoppas jag att jag aldrig kommer att ha ångest igen.

För att besvara min egen fråga om lycka, jag vet faktiskt inte. För tio år sedan? Efter det har det varit andra människor som har ordnat min lycka. Det är ju kanske inte fel direkt, att om någon av mina vänner blir lyckliga blir jag lycklig. Men det gör en väldigt, väldigt sårbar. För om vännerna försvinner- då försvinner din lycka också. Så det är min läxa till alla- hitta något som gör dig lycklig.

//Ciao!

Nix jag mår inte bättre idag heller, nästan allt känns värre. Det värsta är att jag inte direkt har tid att vara sjuk, jag vill nämligen vara ute så mycket som möjligt för snart så kommer det inte finnas någon sol alls på gården. Jag skämtar inte, från mitten på oktober till mitten av januari har vi ingen sol här.

ORKA!

//Ciao!