Även fast jag inte låter okej så är jag det just nu. Trots alla mina små problem så är jag okej. På sju år så har jag inte mått så här bra, jag har ingen ångest. Grattis på mig. Så jag kan gnälla om att jag mår så dåligt, men det gör jag inte. Ge det några månader till och jag kommer att vara som alla andra. Jag har nämligen gått från att nästan behöva bli tvångsinlagd till en mild depression, så mitt liv ljusnar på ett sätt som jag inte är van med. Det faktumet att jag faktiskt skriver om det borde lugna dom flesta, jag klagar bara på saker som jag redan håller på att lösa. Så låt mig gnälla, det  är nämligen ett tecken på att jag mår rätt bra.

//Ciao!