Jag har en obehaglig känsla av att något kommer att gå riktigt fel snart. Den som lever får se om jag har rätt. Annars så har jag börjat förbereda mig för julen. Ska baka idag, vad vet jag inte riktigt än.

En rolig nyhet: Jag mätte om mig själv igår, nu har jag 70B i storlek. Jag ser äntligen ut som mig själv igen. När det gäller alla andra käder dock är jag lika liten. Fast det är roligt.

Den här grishysterin som har blivit efter dom här djurrättsaktivisterna publicerade bilderna på misskötsel. Nu har vi en väldigt sträng djurskyddslag som för det mesta följs. Det som gör mig upprörd är hur dom här aktivisterna bröts sig in hos djurägare på nätterna och riskerade att sprida smitta mellan gårdar. Visst stalldörrarna var olåsta, vilket dom flesta har med tanke på att man ska kunna flytta djuren snabbt om det brinner. Visst vorde det hemskt om det var sant allt det dom sa, men det är fel sätt att göra folk uppmärksamma på det. Jag är vegetarian, men jag jobbar på en mjölkgård. Jag ser hela tiden bägge sidor av myntet.

Suck, visst tror jag att dom menade väl - precis som dom menar väl när dom släpper ut minkar som svälter ihjäl.

//Ciao!

Jag ser att jag hade en dålig dag igår. Jag säger inte att inte är mindre sant idag än igår, fast idag känns inte alls lika hemsk. Jag skulle nog kunna lösa vilka problem som helst, fast mina egna känns så...små antar jag. För mig är dom inte så små, men för resten av världen så är mina problem inte ens värda att nämna. Vad längtar jag efter? Ett ställe långt härifrån där ingen känner mig, så jag kan starta på nytt. För här vet alla vem jag är. Eller rättare sagt vem jag var.

//Ciao  

Jag hatar mig själv. Helt ärligt. Jag vet nämligen vad jag borde göra, men jag gör det inte. Jag fattar helt enkelt inte vart jag har tagit vägen. Vem är jag igentligen? Jag ser en sorglig, patetisk figur som inte orkar särskilt mycket mer. När förändrades jag? Det beror inte på vad som hände, inte på något jag har gjort. Eller jo, när gav jag upp igentligen? När lät jag världen fortsätta utan mig? Jag har inte något bra svar. Fast jag har kommit till den punkten att jag vill läka nu. Det är konstigt, jag trodde inte att jag skulle vilja läka. I nian så vet jag att jag tänkte att jag inte skulle vilja läka, för det var att glömma. Kanske har jag blivit lite smartare än så nu. Hon är borta, mitt liv jag hade då är borta. Fast det har jag ju vetat väldigt länge nu.

//Ciao!     

En ny månad och en ny dag. Precis som alltid den här tiden på året så är jag väldigt känslig. Idag till exempel så fräste jag åt min far utan anledning- bara för att det är december och att jag hörde en låt på radion. Det är inte så att jag medvetet går och tänker på det, men ibland blir det så uppenbart. December och januari är nog dom svåraste månaderna på året för mig. Fast jag ska inte älta idag, det hjälper ändå inte något alls.

//Ciao!

Trött, sliten och allmänt håglös. Jag tror inte att jag är sjuk men jag har nog en dålig dag. Ska nog gå och lägga  mig igen.

//Ciao! 

Igår lagade jag en lasagne. Jag har inte insett hur svårt det är att laga mat om man inte smakar av den. Kryddningen blir väldigt svår. Nu var det så att syrran ville ha en lasagne på köttfärs i stället för en gjord på sojafärs. Helt ärligt så luktar nötfärs när man steker det väldigt illa, hur kan ni äta sånt?

Hur som helst så var det svårigheter med kryddningen, jag kunde ju inte smaka och kolla om det var nog kryddat. Eller jo, men då skulle jag må dåligt i flera dagar. Jag insåg inte att mitt val att bli vegetarian skulle få sådana konsekvenser. Jag tål inte kött längre, kroppen kan inte smälta det. Inte för att jag direkt längtar efter det, men jag inser att mina möjlighter har minskat när det gäller snabbmat. Inte för att jag gillar snabbmat, men ni fattar.

Drygt fyra år har jag varit vegetarian nu - vet inte om jag har nämt det- och folk glömmer det fortfarande.

//Ciao!

Okej, jag inser att mitt förra inlägg var väldigt kryptiskt. Så nu kommer förklaringen. Idag åkte jag till staden. Problemet är att när jag kom till stan så tutade killar och busvisslade. Seriöst! Nu ska jag säga något väldigt objektivt, jag är inte snygg. Visst är jag söt på det där vardagliga sättet, men inte så att folk brukar reagera. Killar brukar inte kolla in mig på det viset alls. Jag har varit ganska ignorerad och lycklig. Nu är det bara pinsamt och jobbigt.  

I dom ögonblicken så önskade jag att jag aldrig hade bytt stil. Jag längtade efter mina baggyjeans och sneakers.

//Ciao!

Det här var fan den sista gången jag åkte in till staden! Nu räcker det, jag har fått nog!

Förklarar senare..

//Ciao!