Läste inlägget från igår, logiskt sett så vet jag att det finns så många som har det värre än vad jag har haft det. Jag tror inte ni förstår exakt hur svårt det var att skriva om, jag har aldrig avslöjat några detaljer för någon. Inte för att det är särskilt detaljerat, men jag tror att ni kära läsare har fått reda på mer än vad mina psykologer fick reda på under ett halvår.

När jag mådde som sämst i högstadiet, så lovade jag mig själv en sak- jag skulle inte dra in fler människor i mitt liv. Jag ville inte att någon annan skulle hamna i min sits. Så när jag äntligen hittade en kille som jag skulle kunna gilla- drev jag bort honom. Hans förra tjej hade försökt ta livet av sig två gånger, så att börja tycka om mig var kanske inte den bästa idén. Han hade precis flyttat upp så han visste inte vem jag var, han visste ingenting om mitt liv. Han förälskade sig i min "yta". Den som jag visar upp för allmänheten. När jag berättade om hur dåligt jag faktiskt mådde flydde han - jag är inte förvånad. Jag klandrar inte honom, han orkade inte med mig. Så jag anar att ensamheten kommer att finnas kvar i mitt liv ett tag framöver. Jag har nämligen inte hittat en enda människa som jag anser klarar av att höra sanningen- den hela oförfalskade sanningen. Jag hoppas på att hitta någon med starka nerver, någon som tål sanningen.

Nu har jag genom bloggen dragit in människor i mitt liv igen- sorry för det!

//Ciao!

 

cor-ai

20 oktober 2009 17:37

nej! kommer inte förlåta dig! för finns inget! att förlåta! jag läser denna för att få reda på saker om dig eftersom jag inte kan träffa dig så ofta som jag vill! hoppas verkligen att du mår bättre nu!

kramar om

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vissa kvällar så fastnar jag i mitt egna tankar. Jag tar mig helt enkelt inte ut, ikväll är en sådan kväll. Det är sådana kvällar som jag ibland blir en fara för mig själv.   Jag vet helt enkelt inte vad jag vill. Eller är det så att jag inte en...

Jag vill inte låta meldodramatisk- eller jo, det vill jag-men jag vill dö. Jag hostar nu och inser att jag håller på att få feber. Livet suger.   Okej.   Det finns en röst inombords som säger åt mig att sluta vara löjlig. För det är sant, jag...

Jag försöker verkligen vänja mig själv med att jag är blond igen. Det går inte så bra, jag är närmare att raka av mig håret och kalla mig själv Ed än vad jag har varit på väldigt länge. Och med väldigt länge så menar jag kanske..två veckor?   Ann...

Jag vet att detta kommer vara ett sånt där väldigt löjligt blogginlägg- men jag tänker skriva det ändå.   Mr G. jag tror allvarligt talat att om vi bodde närmare varandra att jag skulle börja ifrågasätta mina känslor gentemot dig.  Det skrämmer m...

För några dagar sen så såg jag delar av gladiatorerna. Det skrämde mig att jag först insåg att jag inte personligen gillar tjejer som är så muskulösa. I nästa ögonblick så tänker jag på att jag borde träna mer, för jag börjar se ut som en potatis. Mi...