Igår ringde en gammal kompis till mig. Hon hade det svårt nu, hennes kille hade rest bort. I tre dagar. Visst kan jag sympatisera med henne, men det är tre dagar. Var på hon skulle jobba två. Så jag vet inte jag, det kändes inte så hemskt. Fast tycker hon det, så lyssnar jag. Sen vet jag inte om JAG är den bästa att ringa till, jag har varit singel sen vi träffades första gången och det är något år sen. Fem eller så.

Hon sa också att det fanns någon för mig där ute..Jag vet inte om hon har missat hela grejen med att jag har varit en lycklig singel. Är fortfarande och kommer antagligen att förbli sån.

//Ciao!