Jag är trött idag, inte för att jag har gjort något speciellt, det är bara en sån dag idag. Jag har inte skrivit på några dagar helt enkelt för att jag tror att jag kommer för nära mig själv. När jag skriver kommer jag ner under ytan, jag rotar i saker som borde vara glömt. Så jag vet inte om jag borde sluta blogga för min sinnesfrids skull. Lustigt hur allt går i cykler, jag började min blogg för att jag mådde så dåligt, nu måste jag nog sluta för att jag mår så dåligt. För nittio procent av min dag mår jag bra nu, sen efter jag har blogggat mår jag sämre. Jag säger inte att jag kommer att stänga bloggen, men ni kan nog räkna med att jag inte kommer att blogga lika ofta.

Några ord på vägen: Sluta fly från det som gör dig rädd. Det är något som jag har lärt mig under den här tiden. Jag spenderade nästan fem år på att hitta på ursäkter till att inte besöka hennes grav, titta vad det gav mig, jag har nu varit ångestfri- så gott som- sen den trettonde augusti. Bara för att  jag tillslut faktiskt mötte mina demoner. Det låter konstigt att jag firar efter så kort tid, men med tanke på att jag aldrig har varit ångest fri så länge, så är varje dag värd att fira. Så möt dina demoner, vad det än kan handla om så är det faktiskt bättre att veta än att gå och vara rädd för något.

//Ciao!