Lustigt hur fånigt det känns att läsa min egen blogg. Allt jag skriver är ju ångest,ångest, ångest. Problemet är väl att det är mitt  liv just nu. Snälla om någon känner sig som mig under en längre period- sök hjälp. Det finns faktiskt hjälp att få. Jag låter säkert som en jäkla hycklare när jag säger det här.

Ingen ska behöva känna sig så här

//ciao!

Lustigt hur allt verkar svårare idag, kanske är det för att jag har börjat rota i mitt förflutna. Eller så har det ingenting med saken att göra. Ibland undrar jag om det faktiskt är en depression eller om det här bara är mitt naturliga tillstånd. Att jag helt enkelt ska acceptera att det här är som det ska vara.

Men jag minns fortfarande hur jag kunde må för några år sedan. Att jag faktiskt kunde vara lycklig. Plus att jag kanappt orkar andas vissa dagar, idag har det inte varit så svårt, men jag vågar knappt hoppas längre. Allt som skulle kunna göra mig sårbarare har jag bannlyst.

Jag har aldrig druckit alkohol, jag vågar nämligen inte. När jag mår så här dåligt så MÅSTE jag ha självkontroll. Annars vet jag inte vad jag skulle kunna ta mig till.

Så nu ska jag ta och göra något som får mig att sluta tänka. Något som inte påminner mig om något som jag vill glömma

//ciao!