Den här borde jag kunna skriva långt om, men problemet är att det som får mig att må bättre slutar fungera efter ett tag.

Så vad får mig att må bättre?

Motion, det finns en anledning till att jag nästan varje dag är ute och går. Delvis beror det på att om jag inte gör det så får jag ont..och det hjälper defenitivt inte.

Sen har vi musiken. Det finns musik som har räddat mitt liv-bokstavligen. Många av dom låtarna kan jag tyvärr inte lyssna på längre. Det är synd, för många av låtarna älskade jag.

Sen har vi en bra bok, en kopp kaffe och choklad. Det kanske är det säkraste kortet för mig att må bättre.

Sen har vi ju givetvis mina vänner. Tack för att ni finns.

Sen finns det mitt knep när jag mår som sämst- när inget annat hjälper- jag accepterar hur jag mår. Vill jag dö en månad i sträck...så vill jag dö. Jag har varit där förut och överlevt. 

//Ciao! 

Det finns inte så mycket som upprör mig längre. Jag vet inte om det beror på allt som har hänt, men det är sanningen.

Det som upprör mig är framför allt djurplågeri. Att plåga något som inte har en röst att försvara sig med..är fel på så många sätt.

Men sen har vi dom mindre problemen också..Som det faktumet att jag har väldigt svårt att hitta kläder som passar. Ibland suger det att vara kort.

Jag är känd för att ha ett temprament, men det är sällan jag är riktigt upprörd.

//Ciao!

Vet ni hur svårt jag har med minnen och ögonblick?

Än en gång så förflyttar jag mig flera år tillbaka, sju år närmare bestämt.

Jag och Ms N satt vid ett bord, hon hade kavlat upp ärmarna och vi satt och pratade lugnt om allt och inget. En kille som jag kände från småskolan hade precis börjat i sexan och när han gick förbi så skrek han "VAD HAR DU GJORT?!"  Han hade givetvis fått syn på Ms N:s alla ärr- dom var skrämmande det ska erkännas. Sen vände han sig mot mig och bad- krävde är nog ett bättre ord- att få se mina armar. Jag hade inga ärr då- och jag har inga ärr nu. Han gick därifrån och jag och Ms N sneglade på varandra och började skratta.

Så det var mitt ögonblick.

//Ciao!

Har jag varit slö och ointressant. Det är ju ett ganska välkänt faktum att  jag har ungefär lika mycket julkänslor som Grinchen. Visst jag kan baka och stå i, men om någon sa att vi skippar julen i år- så skulle det vara helt okej för mig.

//Ciao!

Så här är det..alla beslut som jag någonsin har tagit, har jag tänkt igenom noga. Det gör att det är svårt att igentligen ångra något sånt.

Visst ångrar jag att jag inte lyssnade på min kropp när den sa att jag inte orkade mer. För jag visste att jag var så nära att knäckas. Jag visste hela tiden hur det kunde sluta-  men jag visste också att det skulle ha varit värt det om hon hade överlevt.

//Ciao!

Om jag ska vara helt ärlig..så minns jag inte mina födelsedagar.

En födelsedag som jag faktiskt minns- jag minns inte vilket år det var- var när jag insåg tre dagar efter jag faktiskt hade fyllt år att alla hade glömt bort det. Det inkluderade ju även mig. Jag tror att vi hade lösa kor på landsvägen just den dagen..viket givetvis är viktigare än tårta.

//Ciao!

Jag ska erkänna en sak för er..jag minns dåliga saker bättre än dom bra. Hur ska jag kunna ha ETT favoritminne? Omöjligt.

Fast jag antar att jag ska försöka hitta ett bra minne.

För ganska precis sex år sedan så spenderade jag mycket tid i bildsalen, inte för att jag målade- men det gjorde Ms N. Hon höll på med en stor canvastavla där hon hade skissat upp en mörhårig hängd kvinna. Jag minns hur hon gick fram till tavlan, bara för att ta ett steg tillbaka. Hon ville börja måla den..men hon vågade inte, hon var så orolig att skissen var oproportionelig. Jag satt på en stol brevid henne så ofta jag kunde- jag kom försent till lektionerna rätt ofta.

Det är ett av mina favoritminnen.

//Ciao!

Det var under den tiden som jag själv brukar minnas som " mina desperata försök att vara normal." Det gick inte så bra, så nu är jag mig själv istället. 

Hursomhelst så skulle vi prata om min första kyss. Jag hade förtängt att jag faktiskt kysste Mr S. (Inte för att det är något fel på honom..tvärtom om jag fick höra att någon älskade honom som han faktiskt förtjänar så skulle jag bli så lycklig.) Det var ett pinsamt ögonblick i skolan- inför halva skolan- och efter det så insåg jag att den biten inte var något för mig.

Min första och förmodligen sista kyss. Kanske. Jag kan inte veta säkert..men om inte sker något väldigt oväntat så..aja, jag kan inte säga att jag ens bryr mig.

//Ciao!